maddecarlen

halloj,

skulle behöva börja läsa en bok som ska vara klar tills på onsdag, men nu är ja ensam hemma å då passar jag på att skriva lite istället.

 

hoppas alla haft en fin helg! det har jag haft iaf.

i lördag var vi ute hela familjen å bara njöt av solens stålar, hahha nej så kanske de inte var. vi var faktiskt på uppdrag i skogen. =). novas pedagoger vill ha pinnar (raka å böjda) kottar, stenar osv som de ska ha som utematerial. det är ju toppen att man kan bidra lite till förskolan iaf...

 

söndagen var lugn. jag var på Al-anon möte under lunch tid... vad vore mitt liv utan al-anons hjälp??? jag är sååå tacksam att jag hittat ner till dessa rum, där jag kan prata från botten av mitt hjärta. å dessutom så blir jag förstodd. andra i programmet har oxå en ryggsäck, vilket gär att de förstår vad jag pratar om. mina rädslor, å insikter jag får. det är en befrielse i sig faktiskt.

 

jag ingår i ett steggruppgäng oxå. där vi går igenom steg för steg där man får tuffa frågor man ska svara å tänka på... herre gud vad de fått mig att inse varför jag är och gör som jag gör.

 

jag har stora problem med tillit till andra människor, det är ytters få som vet å känner mig på djupet. å de som gör det anser jag är mina abslout närmsta! desom är det vet det med säkerhet oxå. men det har faktiskt blivit lite bättre iom denna grupp. jag får tala om saker som för mig är tuffa, å de finns kvar....

 

jag har levt med en rädla i mitt liv att om jag är ärlig å säger vad jag tycker så försvinner människan. därför är jag inte så djup med alla. det finns en person som jag är djup med å det är min absolut bästa vän, annars är det ingen annan alls. men det känns bra att jag kan prata om saker i gruppen som de oxå kan känna igen, jag får höramycket osom jag dessutom tar fasta på.

 

så detta med al-anon å steggruppen, det är livsnödvändigt för mig, för att jag inte ska sjunka som en sten igen.

 

ha en fin Måndag. =)

har ju haft denna blogg ett tag, men inte använt den alls...vet inte varför, kanske för att jag inte är en som skriver så mycket eller så har jag bara haft det svårt att uttrycka mig i ord.

 

detta första inlägget är svårt att skriva då jag inte vet vad jag ska skriva, vart jag ska börja osv.

 

har mycket sklett i min garderob, å jag har hela livet vart rätt för att säga vad jag tycker. kanske någon blir arg på mig eller börjar hata mig??? värsta som kan hända! lovar!!!

 

har en känsla av att flera kanke kommer bli ledsna närde läser min blogg, men det får jag ta... jag kommer skriva främs för mig själv, men det finns kanske andra som lever/har levt som jag som oxå finner något i min blogg.

 

första och främst så har jag levt länge i en relation med en man/kille som under hela vår tid (7år), har spelat nätpoker. detta beteende har skadat mig på olika vis, men det yttrar sig mest i att jag under dessa år gick in i ett svårt medberoende för denna man.

 

min räddining var när jag fick åka på anhörighetsdagar på ett behandlinghem via min bror som jag fick kallduschen. jag fick upp ögonen för hur jag var, hur jag levt å vad jag förlorat under dessa år. jag har arbetet med detta medberoende men det kanske har gått lite långsamt för mig att komma dit jag är idag. (ja, jag har taskit tålamod). helatska allt ha hänt igår... hahaha

 

jag kommer att använda mig av bloggen för att skriva om hur mitt liv går i arbetet med att kontollera mitt medberoende samt hur villa personer i mitt liv kan påverka mig.

 

som sagtkommer jag att vara såååå ärlig jag bara kan, detta för att synliggöra mitt eget beteende, inte för att hänga ut andra människor.